September.
De flesta sommargästerna har âkt iväg, byfestligheterna är över, och tystnaden och mysterierna är tillbaka.
Simturerna i floden är nog ocksâ slutgiltigt över, men fortfarande sätter jag pâ mig plastsandalerna varje morgon och vadar över till andra sidan, för att snabbt komma till min mark.
Varje morgon samma sak, och ändâ nytt. Mina hundars entusiasm när vi tar en promenad över ängarna och pâ stenmurskantade smala vägar, allting som händer i naturen.

Igâr sâg jag plötsligt att min Callistenumplanta öppnat sina röda borstblommor, och bokträdet som jag planterade för nâgra veckor sedan börjar äntligen visa de första smâ tecknen pâ liv och utveckling.